Basse-Bus, Belse-Bub - Bubbas och Il Batto. Kärt barn har många namn!

Den här grabben kom in i flocken den 7/7-07, levererad av sin engagerade gammelmatte från Värmlandsmetropolen Säffle. Om Nova är min "praktvovve" så är Basse "praktikvovven". För oj vad mycket jag lär mig av honom! 365 dagar om året. Han har en välladdad ryggsäck med tidigare erfarenheter och kräver en hel del. Samtidigt ger han otroligt mycket. Sällan eller aldrig har jag känt mig så genuint uppskattad som sedan Basse kom in i mitt liv. Hans överväldigande vänlighet är oändlig - och han är definitivt den mest sagolikt snackesalige jycke jag någonsin mött. Begreppet "pratmorrande rottis" har en mycket god utövare i Basse!

Från början var tanken att Basse skulle ta över en del av Novas arbetsuppgifter, och inom hemmet har han till viss del gjort det. Från att vid ankomsten haft noll föremålsintresse plockar han nu allt från tioöringar till halvmetersved. Däremot ser jag vissa andra begränsningar och vill därför inte använda honom som officiell assistanshund. Att exempelvis skälla på förbipasserande och andra hundar tillhör inte direkt de egenskaper jag uppskattar mest hos honom… Å andra sidan ger det både ökade kunskaper och nya infallsvinklar att medvetet arbeta med sådana förtretligheter. !

Ett område inom vilket Basse däremot förhoppningsvis kommer att vara min "Hund Nummer 1" är den nya sporten Bollvallning/Treibball. Vi laddar för fullt inför sommaren 2008, då matte ska utbildas till Instruktör och Basse till Bollvallare. Jätteroligt! Dessutom ökar hans förråd av mer eller mindre onödiga (men roliga) "partytrick" för var dag som går. Tack, Basse, för din tillitsfulla blick, ditt härliga fokus och allt du ger i form av lycka såväl som lärdomar!