Här presenterar vi våra Förlagshundar.
Duga och Leo är födda 2012 respektive 2010. Jamma 2014.
Nova och Basse finns inte längre med oss...åtminstone inte synliga. Men här på hemsidan - och i våra hjärtan - kommer de alltid att ha sin givna plats.

Dags för en vovve i annat format. Vi välkomnar Jamma!



Efter flera års funderande och nyfiket nosande på olika hundar som passerat har vi numera en familjemedlem av lite mindre format. Jamma (Maylines Easy Jamming) är en liten toypudelflicka som vi hämtade i Göteborg i februari 2015. 
Jamma är kavat och framåt - vill väldigt mycket men klarar inte riktigt av att ta "storasyster" Dugas arbetsuppgifter. Att släpa fram husses gummistövlar eller hämta ved är liksom lite överkurs. Men intresset finns :)

Jamma är (sedan dec. 2016) licensierad terapihund och landets första Integrationshund. Vår förhoppning är att kunna ge stöd till hundrädda, inte minst i gruppen nyanlända.

Utöver detta är Nose Work hennes stora passion och vid 14 månaders ålder klarade hon av samtliga tre DP (doftdiskrimineringsprov) på samma dag. Stolt matte? Absolut!

 

Jamma är nu fullvuxen, 27 cm. hög och 3,0 kilo tung.



Här är Jamma cirka 3 månader och Duga nyss fyllda 3 år.
Färgen black and tan är ovanlig på pudel även om det funnits flerfärgade pudlar i alla tider.
I Sverige får man registrera dem i SKK. Den som vill ställa ut blir dock diskvalificerad - om man inte åker t.ex. till Tyskland, där färgen är både godkänd och uppskattad.  





Nu har vi fått en flockmedlem som heter Duga..!
En riktigt ljuvlig juvel : )

Välkommen!




14:e maj 2012.

Nån slags "födelse / valp -annons":


Det är dags för oss på 109:an att presentera vår nya flockmedlem - en rottistjej som heter Duga och kommer att jobba på Eget Bevåg!

Jag behöver nog inte tillägga att vi är väldigt lyckliga över att ha funnit en ny (annan!) fyrfota kamrat.

Duga kom hit 14 dagar efter att Nova lämnat oss. Naturligtvis hoppas jag att även denna lilla fröken ska vilja lära sig sånt som är bra att kunna i den här branschen... Plocka upp allt matte tappar, hämta bokpåsar på "lagret", bära in ved, stänga lådor och mycket mycket mer.

Partytrick? Ja, absolut! Både sånt som Nova kunde och förhoppningsvis även en del egna grejer...

Duga är född hos Kicki Hansson i Edsbyn och registrerad som Crowhills Farah.

Liten valp med lerig nos, 18/5 2012.

Ett annat viktigt "jobb" är också att inspirera matte till flera dagliga turer utomhus. Kanske är detta vad som kallas "hundägar-ansvar" = att hunden ser till att dess ägare mår bra? ; )

Genom 9 år tillsammans med Dugas dugliga föregångare har vi lärt oss mycket, och Nova kommer alltid att leva i våra hjärtan.

Tack alla härliga hundar som berikar mitt liv!
Nu har vi alltså inlett en ny spännande epok...

Uppdatering maj 2013:
Duga är en härlig tjej som hänger med matte som "kurshund" på HUNDraelvan. Både när jag själv håller kurs och som aktiv deltagare...eller för den delen passiv åhörare när andra jyckar jobbar.
Av- och på-knappen är viktig.

Hon har även vid 15 mån. deltagit i sin första utställning och erhållit CK.
Ögonlyst UA.
 
 

Sommar 2013:
Dugas radiodebut.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5615808


Uppdatering 12/1 -14.

Ny hobby i vintermörkret!
Nyårsveckan tillbringades i Kälarne på läger med grundkurs i specialsök.
Jättekul tyckte Duga. Så nu har vi dammat av vår gamla doftbana och jobbar vidare.
Ett mål är att kunna vara med och tävla i Nosework, en ny intressant hundsport där den viktiga nosen kommer till sin rätt...


 
Under 2014 deltog vi i en instruktörsutbildning i Nosework här på HUNDraelvan i samarbete med Marie Fogelqvist & House of Learning.
Under examenshelgen var det inte bara matte som "grillades" - även Duga fick genomgå DDP (Doftdiskrimineringsprov) på Eukalyptus och lagerblad.
Därmed har vi möjlighet att starta i tävlingsklass 1 och 2!
 

Uppdatering 21/2 2014:
En annan av våra hobbies är att träna freestyle. Häromdagen körde vi en del moment inne i Sollefteå. (Omväxling för en lantis-vovve!) 
På bilden står hon med framtassarna på min moped och följer med framåt / bakåt. Shysst muskelbygge och bakdelskontroll får vi på köpet - synd bara att matte inte blir lika vältränad... :) 

Uppdatering 12/3 2014:

Röntgen klar. Resultat: HD B, Ad UA.
:)
Älskade Duga von Duns - vi vill ha dig med oss i många år framöver..! Skönt med ett gott resultat, alltså..!


Rapport från Förlagshunden Duga in action! 28-30 mars 2014:

Som författare och instruktör är jag hela tiden angelägen om att vidareutbilda både mig och min hund. Här kommer en uppdatering från vår senaste kurs.
På bilden här ovanför söker hon efter gömd eukayptus.

Dessutom håller vi ju på en del med freestyle så jag bad om hjälp att dokumentera hennes bakdelskontroll.
Dessutom passade vi på att klicka in elektrisk dörröppnare så nu är den detaljen klar. I sista scenen är det mobiltelefonen hon apporterar.
Varsågod - en film med förlagshunden som heter Duga!

https://www.youtube.com/watch?v=kXz1-t5Pxho


11-13 april: Mantrailingläger med Christer Hansson och ett gäng inspirerande kurskamrater...
Roligt som 17!
Lördagen tillbringade vi på Festplatsen och campingen i Näsåker. På söndagen var vi inne i Sollefteå och spårade på asfalt. 
Ingen spårvätska eller andra "finesser" - bara samarbetsvilliga jyckar & kompresser med doft av spårläggaren.
Blåsigt.

På bilden får Duga sin belöning för väldigt gott jobb med en boll. (Mellan spårläggning och uppletande hann fyra bilar köra över området...)
Jag är otroligt impad av våra hundars kapacitet..!

 

 

 

 

Nova. 100% rottweiler, fostrad med kärlek...
9/4 2003 - 30/4 2012.


När Nova kom in i mitt liv hade jag varit ofrivilligt hundlös i flera år. Livet hade inte tillåtit något hundägarskap (...men däremot - tack och lov! - en del "lånehundar") och längtan växte sig allt starkare.


Love och Nova 2003.

Mitt val av ras har sin grund i att jag som ung vuxen fick ta över en rottweiler som omplacering. Denna pärla(Bergsgårdens Happy) gav mig nya insikter i hur livet med hund kunde gestalta sig. Happy var en personlighet som satte sina spår hos alla som mötte henne och när jag nu äntligen kunde bejaka min dröm om en valp dök minnesbilderna ständigt upp.

Ärligt talat hade jag kunnat göra det "lättare" för mig genom att välja någon annan ras. Världen är full av trevliga hundar - alla med sina plus och minus.

Foto Zandra Dahl

Efter långvarigt sökande efter Den Rätta kom så denna jycke in i min tillvaro. En förtrollande söt liten sammetskrokodil som definitivt gav mig fullt upp under sitt första levnadsår.

Att ha valp är på många sätt lika påtagligt som att ha småbarn, och om man lever med en halvsidig förlamning får man hela tiden försöka ligga ett steg före och vara lite smartare än jycken.

 

Nova tömmer tvättmaskinen. 5 ½ månad gammal.

 

Nova fick tidigt lära sig att plocka upp allt jag tappade, tömma tvättmaskinen, stänga dörrar, springa bud, hämta ved och mycket annat



Nova är född 9:e april 2003 hos Carola Westin i Sörberge. I oktober 2005 gjorde vi godkänt examensprov till assistanshundsekipage, certifierade genom Marie Fogelqvist och Föreningen Nordiska Assistanshundar. Ett år senare  erövrade Nova titeln KORAD - efter en tripp på 60 mil enkel resa till Södertälje BK, som var den närmaste bana där det gick att ta sig fram med elmoped.

 

Foto Ralf Bergman.

Utöver assistanshundssysslor hann Nova med tiden lära sig mängder av "partytrick" såsom exempelvis att skaka på huvudet när man frågar om hon är en kamphund, att snyta sig i kökshandduken på uppmaning eller att stoppa tioöringar i sparbössan.



Operant inlärning och klicker är viktiga komponenter i mitt arbetssätt. Att träna med kärlek och glädje är så otroligt mycket mer givande för alla parter än att arbeta med korringeringar och därmed ofta hamna i konflikter.

Detta är något jag vill dela med mig av i mitt författarskap, som instruktör och som kursarrangör.

Nova
Nova trivs bäst när hon har hela familjen hemma och får vara i centrum. Gärna i samband med måltiderna  ; )

 

En sista uppdatering om min älskade hund:

Nova finns inte längre hos oss på jorden. Hon gick över Regnbågsbron den sista dagen i april 2012 - just när våren samlade sina krafter inför den varma årstiden.
Det känns märkligt att inte längre dela varje vaken timme med henne - samtidigt vet både jag och Nova att vi alltid kommer att vara tillsammans.

Tack du fantastiska vovve för allt du lärt mig - och för att vi tillsammans kunde visa omvärlden att en rottweiler mycket väl kan vara en välfungerande assistanshund!
 

Länk till reportage om Nova:

http://www.aktivhund.se/TavlingarProv/tjanstehundar/servicehund.asp?menuindex=7

Länk till TV-inslag i Mitt-Nytt 2010.

http://svtplay.se/popup/minispelare/v/1889692



Boken "Civila Tjänstehundar" är tillägnad Nova - och hennes ovärderliga kollegor!




2011 hade vi en happening på nätet: Förlagets vänner fick vara med i en dragning med stora bokpaket som vinster. Förlagshunden Nova tjänstgjorde som Notarius Publicus och lade sig tillrätta bland alla 1555 lottsedlarna.

 

 

 

 

 

Leo. Vår 9-vägskorsning.

Meningen var att vi skulle vara "jourhem" över en julhelg - men "jycketycke" uppstod och Leo hittade sin nye husse här i huset... En lycklig julsaga, med andra ord! Bäst av allt är att den räcker året runt!
 

Den 22:a december 2010 blev vi tillfrågade om vi kunde ställa upp som tillfälligt jourhem för en hund (av totalt 11 - från början 21) som omhändertagits p.g. av vanvård.

Vi är inga större julfirare så tanken var att vovven skulle få chansen att tillbringa de närmaste dagarna under lugnare omständigheter.

För vår del kändes det dessutom helt rätt att öppna dörren för en medvarelse i nöd... Är det inte detta julen handlar om?

Innan ett dygn hunnit gå hade min son (Love, 21 år) och hunden verkligen funnit varandra. Leo fick sitt namn eftersom han färgmässigt påminner en del om en leonberger. (Leo Bergh^^)  



Det är verkligen Kärlek mellan Love och Leo och det har varit helt underbart att se vovvens förvandling bara under de första dygnen.

Från en skygg liten kille (naturligtvis extra spänd i den nya situationen) hela tiden beredd att studsa undan har Leo utvecklats till en cool svansesvängande grabb som följer husse Love som en skugga. Love började med att klicka för ögonkontakt och Leo kopplade genast vad som önskades. Han har lärt sig sitta, ligga och stå på signal / kommando också - för att inte tala om att han numera går upp och nedför trappan utan tvekan. (Det tog lååååååååååång stund första gångerna.) 

Med en sån här jycke är det en hel del "självklarheter" som måste läras in. Att ta emot en godbit utan att svälja halva armen - eller att hålla isär vad som är ute och inne när naturbehoven tränger på. Det roliga är att se den snabba utvecklingen och uppleva Leos stora intresse att delta i flockens liv!

Bakgrunden är att en person som hade djurförbud i annat län flyttade till Västernorrland och höll ett gäng jyckar (samt ett par katter...) i en minibuss. När polisen och Djurskyddet slog till var det 11 hundar. Leo (med syskon) hörde till de yngsta och var då cirka 5 månader. Efter 2 månader på djurhem gjordes en förenklad mentalbeskrivning genom polisen och det bedömdes att 7 hundar var så pass stabila så de fick leva vidare.

I stort sett hela gänget skyggade för trasan på inledande leken...så de har säkerligen åkt på en hel del stryk. De äldsta hundarna har naturligtvis mer pålagringar och trauman än de yngre.

Samtliga hundar hade diverse fysiska krämpor vid omhändertagandet, utöver felnäring och att de var fruktansvärt smutsiga var det omfattande eksem, variga sår, hosta och en del annat.

Leo är lite mindre än Nova (=i dagsläget cirka 50+ cm. hög) och på ryggen samma färg som en jaktgolden. I ansiktet har han en stilig svart "mask" och vi misstänker att han har en del leonberger i sig. Pälsen är tät, lockig och spretig, knappt decimeterlång. Det ska bli spännande att se honom fullvuxen!

Jag tror ni redan räknat ut att han hittat ett permanent hem... Love och Leo hör definitivt ihop och därmed har HUNDranian fått en ny flockmedlem. ♥

Uppdatering 30/3-11: Nu har grabben bott här i drygt tre månader. Han har hunnit lära sig mycket och är en otroligt lycklig jycke som flyger runt bland höga snödrivor på gården och jonglerar med sitt älskade crossdäck.
En trevlig detalj är att han numera är rumsren. Hurra!

Vinterpälsen har fallit av och en betydligt smäckrare hund trätt fram. Funderingarna om ev. leonberger i "stamtavlan" har vi spolat. Däremot misstänker jag starkt att han har minst 25% känguru i generna...alla som sett hans glädjefnattiga krumsprång förstår exakt vad jag menar!



 "Uppdrag: Hundgöra!" bygger på den adventskalender som pågick här på hemsidan när han kom. Följaktigen är boken tillägnad "Leo - vår vackraste julsaga - och hans husse." 

 

Uppdatering juli 2011:
Leo på longeringskurs!http://nara.allehanda.se/nara.asp?pnr=5&sidnr=1&ArtId=24000&sok=&kategori=#Art_24000



Uppdatering 15/1 2012:
Vid cirka 20 månaders ålder har Leo med råge vuxit om Nova på höjden och väger dessutom ett par kilo mer än hon.
Att hålla denna guldklimp i bra trim är viktigt; sommarens röntgenresultat visade en katastrofal ledstatus i alla ben : (
Förutom fysisk omvårdnad ger vi Leo mängder av något han saknade under sin första tid i livet: Kärlek!
Och den ständigt svängande / viftande / dunkande svansen är det definitivt inga fel på...


Uppdatering 8/1 2014:
Leo har numera blivit göteborgare! Love flyttade ihop med kärleken finaste Sia i höstas och Leo fick naturligtvis hänga med. Det har flera fördelar utöver att han formligen älskar att vara med sin husse och husses vänner. Dessutom bor han numera på nedre botten och slipper fnatta upp och ner i trappan här hemma - något som är klart bra för hans skruttiga leder.
Förra veckan var grabbarna här hemma och hälsade på. Det var ett kärt återseende även för Duga som fick träffa sin "storebror" igen!


 

Fotohälsning från Leo! 10/2 -14.
Så här mysiga gyttjepölar finns det att klafsa i nere på Västkusten.. Lycka för liten "Leo-Lurk"!
Här hemma i norr har vi cirka ½ meter snö att tampas med. Kan avslöja att Leos schampookonto överskrider Dugas med råge... :)


 

Foto: Matte Sia Dristig.

Sommarbesök i Åsmon 2014.
Värmen är påtaglig - så vad gör man? Badar och håller tass, såklart!
Leo har fått eksem så han ståtar med en stilig "luspudel-klippning" för att huden ska ges en chans att lufta.





Basse.
Så mycket kärlek.
Så stor saknad.


Basse - il Batto - Batte-Bubb - Basse-Bus. Kärt barn har många namn!

Han kom till oss som omplacering vid två års ålder. Gamla matte (som är lite yngre än jag :) ) insåg att tiden för en så pass arbetskrävande hund inte fanns och sökte därför med ljus och lykta efter ett gott hem åt sin pärla.
Att köra 80 mil enkel resa för att leverera vovven tyder på att man verkligen bryr sig!

Basse var två år när han kom till oss. Tanken var att han skulle ta över en del av Novas arbetsuppgifter men verkligheten ville annorlunda.

 

För en hund som vuxit upp i en familj med tidsbrist är det förmodligen rätt fantastiskt att hitta en ny familj - där matte är hemma hela dagarna. Kärlek hade han fått massor av i sitt tidigare liv <3 Det var bara arbetsgemenskapen han saknat.

Nu fick han fullt upp med nya uppgifter!
Till en början tyckte han nog att jag var lite konstig som uppmanade honom att plocka upp och leverera saker - en "normal familjehund" har ju ofta fått lära sig att ge sjutton i barnens leksaker och föräldrarnas skor. Här blev det helt plötsligt en jackpot för att man stack ner nosen i tvättkorgen och nya matte klickade och jublade för varje litet vant-nafs..!?

 


Jag kommer aldrig att glömma den morgon då han för första gången bar fram alla mina kläder till sängen... Än idag vet jag inte vem av oss som var stoltast, jag eller Basse? Men Nova tyckte nog att vi var lite fåniga som berömde honom så väldeliga.
-Hallå, det där är väl ändå rena valpleken? Sånt har jag fixat sen jag var ett halvår gammal!

Sedermera fick båda hundarna hjälpa till att bära in valda delar av den stiliga vedtraven som syns i bakgrunden på ovanstående bild.

Överhuvudtaget jobbade de ofta i team.
Basse trampade på targetmattan.
Nova plockade upp den när vi var klara.
Basse kopplades för att jag skulle hanteringsträna honom. När han traskade iväg gick Nova och hämtade kopplet - inklusive "lillebror".




Basse klarade inprovning till assistanshund och jag såg optimistiskt på vår gemensamma framtid.
När jag började snöa in på bollvallning / Treibball var Basse min givne kompanjon.
-Ååååh! Vilken fin boll! Är den till mig?

Men förhoppningarna grusades då han började få allt svårare att hantera vissa möten. Det verkade högst slumpartat så jag misstänkte att han hade ont någonstans.
Sånt här är ofta svårt att hitta svar på. Vi besökte flera veterinärer utan att bli klokare - men fick till slut kontakt med en mycket duktig hundfysioterapeut som konstaterade att han hade artros i hela ryggraden samt lösa benbitar i en bog.

 
Jag hade lovat hans första matte att han aldrig skulle ut i någon "omplaceringskarusell".
Den dagen han skulle vidare härifrån var det till hundhimmelen, ingen annanstans... 

Aldrig har ett beslut varit svårare att fatta.
Så mycket kärlek.
Så stor saknad.

Basse fick somna in två månader före sin fyraårsdag. Jag säger ofta att han är den hund som lärt mig mest av alla...

Han är oändligt saknad och vi säger ofta "Det är själva den att han inte orkade vara med. Han platsade här. Han saknas oss."

Foto Malin Johansson.

Basse var registrerad som Björkmossens Boork och vandrade här på jorden från 2005-02-06 till 2008-11-03.
"Boken om Bollvallning" är tillägnad honom.



Älskade Nova!
I mattes ögon Rottisarnas rottis - Hundarnas hund. För alltid hos oss.

"Silvernosar" är på många sätt det härligaste stadiet i hundens liv. Ni som har gamla hundar - passa på att njuta av dem!  

Foto Tobias Rahn.